Birger Jarl

Begreppet Birger jarl präntades in i våra huvuden redan under skoltiden. Och det var säkert inte utan skäl. Birger jarl kan nog klassas som den förste store svenske statsmannen, en person som på kort tid genomdrev stora förändringar i landet. På bekostnad av landskapens maktställning skapade han en stark, central regeringsmakt. Lagstiftningsarbetet var omfattande, särskilt kända är de s k fridslagarna: hemfrid, kyrkofrid, tingsfrid och kvinnofrid. Birger jarl, som levde ca 1210 – 1266, anses också vara Stockholms grundare.

Jarl – inget namn

Jarl är en titel och inte en del av Birgers namn, hans efternamn var Magnusson efter fadern Magnus Minnisköld. En jarl var en kunglig ämbetsman, som styrde över ett större område. Han kunde också vara kungens närmaste man och ibland förmyndare för minderåriga regenter. Med andra ord, en mycket mäktig man. Ordet jarl anses ha språklig gemenskap med den engelska adelstiteln earl (greve).

Birger blev jarl till kung Erik den läspe och halte och från 1250 även till sin egen son, Valdemar, som valdes till kung efter Erik, bara tio år gammal. I praktiken var Birger Sveriges regent från 1248 fram till sin död 1266. Efter Birgers död uppstod inre stridigheter i Sverige och Valdemar tvingades ge upp tronen till förmån för sin yngre bror Magnus, som gått till historien med tillnamnet Ladulås. Men, det är en annan historia, som vi säkert får anledning att återvända till, eftersom det planeras en öppning av Magnus Ladulås grav i Riddarholmskyrkan. Då är det inte osannolikt att ytterligare en svensk regent får ”liv” under Oscar Nilssons magiska händer.

Birgers grav – eller?

Birger jarls grav påträffades vid renoveringsarbeten i Varnhems klosterkyrka – mellan Skara och Skövde – på 1920-talet. Utifrån de arkeologiska och osteologiska undersökningar som gjordes vid gravöppningen 1922, fastslogs att man med största sannolikhet hade med Birgers grav att göra. Tre personer var begravda tillsammans och det skulle vara Birger, hans son Erik och Birgers andra hustru Metchild.

I slutet av 1990-talet framlades emellertid starka argument för att graven inte tillhörde Birger jarl, utan medlemmar av den erikska kungaätten. För att bringa klarhet i frågan, beslöts att graven åter skulle öppnas. Inte minst skulle nästan 100 år av teknisk och vetenskaplig utveckling – t ex DNA-analyser – ge forskarna betydligt bättre förutsättningar.

Ingen tid för scanning

2002 skedde så öppningen av graven i Varnhem. Intresset från media och forskningsvärlden var mycket stort. I den stora skaran observatörer fanns naturligtvis också Oscar Nilsson. Förutom öppning och återbegravning, hade man bara tre dagar för själva undersökningen. Den korta tidsrymden, men också begränsade ekonomiska medel, gjorde att någon scanning av kraniet inte kunde göras.

Historiska data och den osteologiska undersökningen pekade mycket starkt på att det verkligen rörde sig om Birger jarl. När man så småningom kunde lägga till resultatet från DNA-analysen, som visade att det med minst 65 procents sannolikhet är far och son som vilar i graven, stärktes man ytterligare i sitt antagande. När så småningom Magnus Ladulås grav öppnas, kan DNA-analysen härifrån bekräfta – eller förkasta – antagandet.

Plan B

Men, om det nu inte gjordes någon scanning av Birgers skalle, hur kunde du då bygga upp hans ansikte?
– Jag visste ju redan vid gravöppningen att det varken fanns tid eller medel att göra en scanning. Men jag läste in mig lite extra på ämnet och fann då att man vid den förra gravöppningen 1922 hade gjort gipsavgjutningar av kraniet. Så, om jag bara kunde få tag på en avgjutning, skulle jag kunna scanna denna. En reservplan redan från början, alltså.

Mot Lund, reträtt till Stockholm

– Efterforskningarna ledde mig till Historiska Museet i Lund, men när jag besökte museet kunde man bara få fram ett kranium utan underkäke.
Mycket kan ju hända på 80 år, men det var naturligtvis en liten besvikelse och jag lät ärendet vila ett tag.
– Ett bra tag senare nämnde jag i förbifarten händelsen för en bekant som är osteolog på Historiska Museet i Stockholm. Då visade det sig att detta museum var i besittning av en andra gipsavgjutning, denna gången komplett! Nu fanns alltså förutsättningarna för att levandegöra Birger jarl. Men, varför tog det så lång tid? Gravöppningen var 2002 och ansiktet presenterades först 2010.
– Det handlade ju initialt om brist på 3D-scanning, men också avsaknad av ekonomiska medel. Tillfället dök emellertid upp när man gjorde en genomgripande ombyggnad av utställningen på Medeltidsmuseet i Stockholm, en ombyggnad som till del föranleddes av det kungliga bröllopet – som så mycket annat i Stockholm vid den tiden.
– Jag tog upp Birger jarl med museet och idén visade sig passa dem perfekt.

Arbetet börjar i Ystad

Nu vidtog arbetet med att ge Birger ett ansikte. Först scannades gipsavgjutningen och insamlade data skickades till GTP i Ystad. Oscar och GTP har ett väletablerat samarbete. Många kranier har återuppstått i GTP:s SLS-utrustning: Bockstensmannen, besättningsmän från Vasa, Granhammarsmannen, bara för att nämna några. På samma sätt växte kraniet av Birger Magnusson – kungens jarl – fram i SLS-skrivarens polyamidpulver, en tiondels millimeter i taget.

En neutral inställning

Putsad och klar anträdde så Birger färden till Stockholm och Oscar Nilssons ateljé, där uppbyggnaden av ansiktet började.
– Jag försökte att inte snegla på den avbildning av Birger jarl som finns i Varnhem. Avbildningen, som är gjord i sten, är förmodligen samtida och tillkom troligen i samband med att Birger bidrog ekonomiskt till uppbyggnaden av den då nedbrunna klosterkyrkan. Jag hade ju sett bilden, men ville inte låta den styra mig. Efteråt jämförde jag mitt resultat med avbildningen och såg likheter i näsa och mun. Ögonen var inte samma, med just ögon är ofta lite ”schablonmässiga” på nordiska skulpturer från denna tid.
– Generellt försöker jag hålla mig neutral till ansiktet jag ska bygga upp. Just Birger jarl har ofta framställts som en brutal maktmänniska, men mitt arbete får inte påverkas av sådana saker.

Längst tid

– Vad jag däremot tittade närmare på i Varnhem, var hans hår. Samma sak med ett eventuellt skägg. På de samtida avbildningar som finns bevarade, är han slätrakad.
– Mitt mål var att skapa en bild av en stark personlighet, en man med makt, men vaksam. Birger är nog det ansikte som tagit längst tid från idé till färdig modell, men jag är mycket nöjd med resultatet! Det färdiga ansiktet har rönt stor uppmärksamhet och är en av Medeltidsmuseets stora attraktioner. Uppbyggnaden av ansiktet blev också ett inslag i TV4:s serie Sveriges Historia.

[Gipsavgjutning]

Birger tappade hakan. Här är den gipsavgjutning av Birger jarls skalle, som Oscar Nilsson lokaliserade till Lund. Nu har dock – ur de enorma arkiven – även underkäken kommit på plats.

Foto: Bengt Almgren, Historiska Museet Lund

[Stiftarbilden]

I Varnhems klosterkyrka finns denna bild, som antas föreställa Birger jarl. Onekligen finns det likheter med Oscar Nilssons Birger.

[Steg för steg]

Kraniet från GTP förses med pinnar, som markerar tjockleken på ansiktets mjukdelar. Hudnivån över benet bygger på mätningar som gjorts på människor under ca 100 år.

Ansiktet byggs upp med lera, muskel för muskel, sena för sena.

Utifrån kraniets form finns det också regler för hur t ex näsan och munnen bör ha sett ut.

Slutligen kläs musklerna med ett mycket tunt lager lera och rynkor och andra drag skulpteras fram.

En gipsavgjutning görs, som bildar form för en gjutning i hudfärgad silikon.

Målning och hår fullbordar resultatet. Birger jarl är redo att styra och regera!

[Birger]

Hur var han, Birger jarl? En maktfullkomlig despot? En reformvänlig lagstiftare? En omtänksam make och far? Ett ansikte gör det lättare att fantisera kring människan bakom jarlen.

Foto: Oscar Nilsson